...det är jag det. Ja, nu går jag ju inte runt och kallar mig för bloggerska hela dagarna, men ni fattar poängen. Det kommer inte många intressanta inlägg från den här damen längre. Lång tid mellan varven och när det dyker upp nåt så kommer det en hel klagoharang...för då behöver nån släppa ut lite luft för att inte gå ner sig totalt!
Det är fredag idag. Det är dagen jag längtar efter hela veckan och när den kommer så är jag så totalt slut både psykiskt och fysiskt att jag bryter ihop. Det är som att jag känner att snart, snart är vi två ett par dagar och att jag då tillåter mig att känna hur trött jag är. Hur trött jag är på lördagen behöver jag nog inte berätta.
Selma och Greta är nu 7,5 månad. 7,5 månader sedan jag låg där på britsen och blev inrullad till operation. Vi passade på att titta igenom korten och de små filmerna från de första dagarna av tjejernas liv. Jag stortjöt...känns som vi knappt hinner reflektera över hur fantastiskt det är att de har kommit in i våra liv. Tiden bara går och dagarna rullar på utan någon andningspaus, vi befinner oss fortfarande i den där bebisbubblan man borde tagt sig ut för länge sedan. Men den är jävligt seg att spräcka för oss! Så totalt osociala! Så lite tid att umgås ens med varandra!
Men här sitter vi i alla fall! Framför tvn och gottar oss med rött vin, ost och mörk choklad med havssalt. Det behöver inte vara helg för att vi ska duka upp detta...det har blivit vår lilla tröst. Mys och gott en liten stund framför tvn...för trötta för att prata, men vi sitter i alla fall bredvid varandra utan några barn emellan!
Donnorna, som sov så ofantligt bra när de var små bebisar, har en längre tid hållt oss mer eller mindre vakna stora delar av nätterna. De har ockuperat 75 procent av vår säng och vaknat ofta. Peppar, peppar känns det som vi är på väg tillbaka lite...säkert bara en liiten bit på en låång väg...men ändå! NU sover de i sina sängar fram tills de vaknar varsin gång runt tolv-ett. Men då är det mammas och pappas säng som gäller och där kan de ligga och slåss, sparkas och småvakna bara för att reta oss!
Det är två personligheter som växer fram. Två olika individer som börja intressera sig mer och mer för varandra. Som börjar upptäcka världen och smaka på den. Som tycker det är väldigt kul när deras storasyster leker cirkus och busar med dom. Som reagerar högljutt när mamma påbörjar en förflyttning ifrån dom. Som älskar sina gåstolar. Som har fått två små söta tänder i underkäken. Som dreglar. Som älskar smörgåsrån och majsbågar.
Jag ska försöka få till lite mer vardagsinlägg framöver. Främst för att det är så roligt att gå tillbaka och läsa sen!
Men jag lovar ingenting, för det är inte så mycket som blir som vi tror i vårt liv nu...men så länge kommer lite bilder från livet!
Världens bästa storasyster!
Selma och Greta där vi ofta befinner oss...lekfilten.
Det börjar bli kallt.
En av dagens skönaste stunder...lunchvilan.
Grrr!!
På vägen hem från förskolan finns det äppelträd.
Vera älskar att plocka med sig ett för att äta ståendes på ståbrädan.
När den här damen börjar fantisera ihop sina lekar...då njuter jag!
Greta på väg framåt!
Puss syrran!
Systrarna som älskar Biffstroganoff.
Härliga höstfärgerna.
Och igen...lekfilten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar