Bultande hjärtan!

Idag hos barnmorskan fick jag äntligen lyssna på era små hjärtan, pyrena!  Ni gillade inte den där apparaten nåt vidare och flyttade er så fort den kom för nära er...så jag köper fullt att vi inte lyssnar på er för ofta. Det bultade på bra och ni låg väldigt lika i slagfrekvens. Eran mamma började ju då såklart gissa på vad ni är för ena där inne. Just nu tippar jag på att det är två tjejer...det är fem veckor kvar tills vi vet lite mer exakt nu.

Igår började pappa och jag att samla på oss lite namn till er...som vanligt tycker vi ganska lika och just nu har vi faktiskt två killnamn och två tjejnamn, som båda har som favoriter!

Kram!

Killer Queen!

T och hans bror fick biljetter till showen "Killer Queen" i 40-årspresent och igår var det dags! Det är den här gruppen som står bakom showen och jag måste säga att de var riktigt bra. Killen som ska vara Freddie Mercury var både lik till utseendet...rörelsemönstret och hade en jädra röst! Synd bara att de hade valt stans fina konserthall med sköna stolar till arena...medelåldern var ganska hög och "Freddie" fick kämpa rätt rejält för att få upp folk ur stolarna och rocka istället!

Showen skulle likna den kända konserten "Live at Wembley" från -86. Jag har faktiskt just den både på dvd och cd hemma...även om jag inte nött dom nåt vidare på sista tiden. De flesta favoriter är med där och när de körde "Bohemian Rapsody" så fick jag t.o.m arga blickar och förmaningar från min man. Han tyckte inte om att jag hoppade runt med två bebisar i magen och foglossning...han kanske hade rätt, men vem kan låta bli?!

Vi hade en skön söndagsförmiddag också. Röjde en del i trädgården och jag orkade ta tag i en massa vissna växter som ska bytas ut. Veckans uppdrag är att köpa och plantera nya. Har lärt mig att jag inte kan göra allt jag vill på en gång utan måste portionera ut det under veckans alla dagar...lite frustrerande, men bara att acceptera!

Idag har jag fått betala för gårdagens aktiviteter och mest legat hela dagen.

Imorrn blir det stora projektet att ta bussen till barnmorskan. T behöver bilen för att hämta V. Ja, det är mitt liv just nu! :)

Kram!

God kväll mina pyren!

Mamma ville bara säga att jag gillar när ni buffar inne i magen. Känns som ni börjar få lite sovrutiner och jag vet ungefär när ni ska vara som livligast. Även om eran mor har vääääldigt ont i sin kropp allt som oftast, så ville jag bara säga att ni är de gosigaste och bästa bebisarna som finns just nu. Eran storasyster pussade på magen ikväll och pratade med er....ja, till och med dockan fick hon att pussa er! Hon kommer bli er förebild här i livet och det känns minsann som att det kommer bli kanon!

Puss och god natt!

En snabbis...

...hann jag med i det "lokala" köpcentrumet innan jag hämtade min stackars man. Tänkte att jag skulle se om den här lilla klänningen från HM fanns till Vera.

Lånad bild från http://www.hm.com/

Det gjorde den och Vera gillade den skarpt! Den är ganska tjock, så den passar nog bättre till vinterns kalas.

Sen gjorde jag en "copycat" på detta fynd som bloggerskan "Villa Hemma" gjorde för ett par dagar sedan. Himla tur att man läser så mycket bloggar ju...annars var det väldigt länge sedan jag gick in på Kapp Ahl för att hitta något till mig själv!

Slog till jag också på en beige och en vit!

Kände på mig att de skulle funka även på en tjockis-mage och det tyckte jag nog att de gjorde...eller?

Ha, ha...försökte mig på en sån där käck "modebloggarbild"
som man tar själv i spegeln...bjuder på den här, hörreni! ;)

Passade på att låta mannen ta en magbild...
vi har liksom glömt bort det den här graviditeten.

Vi får väl ta en snart med lite tightare kläder. Vecka 21 är vi i nu.

Innan jag gick ut från butiken använde jag det presentkort på en body som vi fått i något gravidpaket...och såklart var jag ju tvungen att köpa en till...och så två par tossor till de små pyrena också. In i garderoben, för sen blir det nog inte så mycket mer inhandlat i klädväg åt dom.
Men visst är de fina?

Kram!

Sego, sego...

Ja, nu har jag blivit heltidssjukskriven för min foglossning. T och jag träffade en gammal stofil till läkare i tisdags. När han kom ut och ropade upp mig som nästa patient, så tänkte både min man och jag ett par katastroftankar innan vi hann lunka in på rummet. Även fast han var extremt seg, så kände jag ändå att han gjorde ett bra jobb...överläkare minsann. :) Blev ju sjukskriven två gånger med Vera också, även om jag inte använde dessa. Detta var första gången någon gjorde en undersökning på mig. Annars kan det lätt kännas att man sitter och flummar ut om sin värk..men nu tryckte han och bände på mig så att det gjorde j-kla ont. Nu ska bara Försäkringskassan fälla sin dom. Vet inte vad jag ska göra om de inte godkänner det, men det får bli ett senare problem.

Den här veckan har jag mest legat och sovit och vilat..dagarna går skitfort även om det borde kännas lite segt. Men det är väl bara att konstatera att kroppen behöver det här.
Tror att helgens bravader tog ut sin rätt och kräver lite återhämtning.
Jag var på tjejhelg i Stockholm, med 5 av mina äldsta och närmaste kompisar. Livet springer iväg och vi ses inte lika ofta nu, som förr. Får vi ihop en eller två "kvalitetsträffar" per år är vi glada!
Den här gången var jag lite oroad innan jag åkte...för några månader sedan när vi bokade helgen var det jag, ja JAG, som kom med förslaget att vi skulle ha en shoppinghelg i Stockholm. Kan väl säga som så att jag inte kände av någon vidare foglossning vid det tillfället! ;) Nu, när jag knappt kan lunka omkring på stan i en halvtimma utan att bli sängliggande, skulle två dagar tillsammans med mina shoppinggalna vänner spenderas på Stockholms gator. Den lunkande farten finns inte då! :)
Men det gick bra. Rycktes nog med lite i farten på lördagen, så efter en sen lunch med mycket prat masade jag mig tillbaka till det härliga hotellrummet och lade mig i jacuzzin en stund. Sen blev det godispåse och tidningar i sängen framför tvn. Där låg jag och myste tills de andra släntrade in höga av shopping framåt kvällskvisten! Det blev en härlig och sen middag på restaurang "Kungsholmen".

Idag har jag varit på vattengympan. Skönt som vanligt, men shit vad trött jag blir efter! Sov två timmar på soffan och känner mig fortfarande lite snurr av trötthet. Tur att jag inte planerat in några aktiviteter idag. Ska bara hämta min käre man hos tandläkaren. Han har dragit ut en visdomstand och kommer väl vara lagom mör ikväll.

Imorgon passar jag på att åka till jobbet och fredagsfika och säga hej då till barnen på ett tag. Kommer ju inte kunna låta bli att hälsa på dom med jämna mellanrum...men de måste ju ändå få veta att jag inte kommer tillbaka som deras lärare nu. Tur att de är förberedda på det! Får se om "hormonkossan" kan låta bli att gråta en skvätt! ;)

Ska bli bättre på att ta bilder...jag vet! Hade kameran med till Stckholm, men tog inte ett enda kort. Snart...

Kram!

Kontrollbehov...sansa dig!

Vad är viktigast? Att tänka på kroppen, bebisarnas och min hälsa eller att lämna jobbet med gott samvete? Svaret är ju såklart.....ja, det första. Men f-n vad svårt det är att bara säga "Tack och hej, nu ses vi inte på ett bra tag" och gå hem utan att tänka på allt man INTE gjort. För det är ju inte direkt så att jag nöjt ser tillbaka på det jag HAR gjort och kan vara nöjd med det. Mia med det enorma kontrollbehovet och den press hon lägger på sig själv att vara "perfekt".

Har lite invänjning den här veckan innan jag, som det ser ut nu, blir heltidssjukskriven nästa vecka. Jobbar halvtid och försöker få en massa saker gjorda för att underlätta för läraren som tar över min klass. Nu har jag fått i mig lite lunch och ska bulla upp med kuddar runt hela mig och försöka sova en stund framför "Oprah" eller nåt. Sen blir det hämtning av Vera, som ska fotografera sig direkt efter dagis idag.  Sen hem och vila och förhoppningsvis jobba lite till...

Kram!

Att inte ta någonting för givet...

"Drömmen om ett barn"...
För mig var det aldrig självklart att jag skulle kunna bli gravid. Även om det är ett ämne som folk inte pratar speciellt öppet om, så visste jag att det fanns en hel del i min omgivning som fått kämpa länge, länge för att det skulle fastna ett litet pyre i magen. Att jag inte träffade min "den rätte" förrän jag närmade mig 30, gjorde ju också att jag förhöll mig ganska lugn inför risken att vi skulle få vänta på att bli föräldrar.
Nu visade det sig att vara tvärtom. Det tog direkt. Alla tre gånger jag blivit gravid. Ja, tre...för ett missfall fick vi gå igenom straxt innan tvillingarna flyttade in i min mage. Ett ganska tidigt missfall, som visade oss bara en liten, liten gnutta av den sorg som så många får känna på så ofta. Då visste vi i alla fall att vi ganska lätt blir gravida och att det med all sannolikhet skulle fästa bra nästa gång...och ändå var vi så långt nere i skorna den tiden.
Jag tänker så mycket på er alla som har fått gå igenom denna sorg och fått kämpa så länge. För vill man blir föräldrar, vilket inte alla vill, så finns det inte så mycket annat som livet kretsar kring under den perioden.
Har legat och tittat på treans nya serie "Drömmen om ett barn" nu och gråtit floder. Det finns hjälp att få, även om det verkar vara enormt påfrestande metoder allihop. Men det som förhoppningsvis kommer av den påfrestningen är ju världens finaste varelse!

Hur det än går, så har vi världens underbaraste lilla Vera hemma. Finns inte mycket som slår det...att hon förhoppningsvis kommer få två småsyskon snart gör livet bara än mer värt att leva!

Kram!

Inget kul alls...

Det är mycket man går och tänker på nu...mina graviditeter har ju inte varit de lättaste, men i förhållande till andras så himla lätta. Man är ju så uppe i sitt och just nu med tvillingar så snurrar allt kring detta. Kroppen känns som en åttioårings och jag har väl mer och mer insett att jag snart måste sjukskriva mig. Den dagen kommer mot mig fortare och fortare för varje dag. Idag åkte jag iväg på skön vattengympa. Hade lite ondare än vanligt innan...men så när man kommer ner i det där varma vattnet så känner man sig helt plötsligt hyfsat smidig och kör på. Sen hade jag riktigt ont och fick åka hem och vila. Jag har väldigt svårt att slappna av när jag är sjuk från jobbet, känns alltid mer eller mindre som man skolkar. Den känslan jobbar jag med att få bort tills det är dags att vara hemma länge, länge...

Fick lite perspektiv på detta också när jag fick meddelande från en ny vän, också gravid med tvillingar. Hon är några veckor längre gången än mig men berättade nu att hon blivit inlagd på förlossningen för mycket sammandragningar och där får hon ligga fram tills det är dags. En dag i taget, en vecka i taget. Vi håller alla våra tummar för er och för bebisarna!!

Ja, jag måste ju tänka på min och de två smås hälsa i första hand. Finns inte så mycket mer som är viktigare nu. Stannar alltså hemma imorgon med, vilar och samlar energi. Vem vet, jag kanske orkar vara en hyfsat närvarande mamma till lilla V i helgen då!

Kram!

Lite lugnare nu...

Idag fick vi äntligen se våra små pyren igen! Usch...har varit nervös över att allt inte skulle se bra ut. Moderkakorna (ja, de är två) ligger i framvägg och täcker nästan hela magen, vilket gör att jag inte känner sparkar så mycket som jag gjorde med Vera. Det gör ju att jag kan noja ihjäl mig vissa dagar. Men som tur var kände jag båda göra kullerbytta igår kväll...och det gjorde mig liiite lugnare till idag. Men jag låg på helspänn nästan hela undersökningen och för varje del på deras små kroppar hon kontrollerade, så förberedde jag mig på ett" Hm...ja det här ser ju inte ut riktigt som det borde...". Men istället fick vi "Det ser helt normalt ut" på allt hon såg. Kändes så skönt och när vi såg dom ligga i profil båda två på varandra, så släppte allt och jag började gråta. Tyvärr fick hon inte med detta på kort, så vi kom hem med ett kort på varje. På tvåan vart det ett mindre bra, ganska suddigt.

Tvilling 1

Tvilling 2

Men det dröjer ju inte allt för länge innan vi får titta på dom igen. Då får vi reda på vad det är för kön också! Vi hade aldrig velat veta om det vara var en, men på något sätt känns det lugnare att ha koll på det nu när det är två. :)

Vera och jag firade med fika hos morfar efter dagis. T behövde åka hem och vila i lugn och ro, då han åkt på jordens ryggskott. Så där bra när både mamma och pappa i familjen rör sig som åttio-åringar!

Våra sargade kroppar ska, om inte allt för länge, få vila upp sig på spa. Japp, en Yasuragi-vistelse är nu bokad!

Kram!