Det är tungt nu. Kan inte säga så mycket mer än det. Tungt, både fysiskt och psykiskt. Det humör jag hade de sista 9 dagarna med V, då jag gick över tiden...det har jag nu...i vecka 35! Är så ofantligt trött och har så svårt att röra mig. Det läget plus en trotsig dotter (som säkert känner på sig vad som komma ska) och en man som gör så gott han kan och lite till efter jobbet...men hemmet faller ändå ihop...ja, det ger en tjutfest hos den här modern utan dess like. Det känns nu att jag varit hemma i 3,5 månader och inte kunnat göra något vettigt under den tiden!!! Jo, jag vet...att bära på två små tjejer som mår bra är det vettigaste och viktigaste, men det är inte så j-vla utvecklande!
Ja, ja...idag var vi i alla fall inställda på att få ett snittdatum på TUL:et. Det kändes skönt att få ett "bäst före-datum". Men så ville ni inte tjejer! Båda hade vänt sig, så nu ligger ettan med huvudet ner och trycker och tvåan ligger på tvären som vanligt, fast med huvudet inåt och fötterna ner! Det förklarar ju då den tryckande känslan jag haft ett par dagar. När jag står och går känns det som ni ska komma ut, om jag säger så.
Så nu är det bara att vänta in en vanlig förlossning (om ni inte ska till och böka ännu mer!) och ställa in oss på det igen. I min negativa stämning just nu så ser jag ju mest fördelar med snitt såklart...det var helt omvänt för några veckor sedan! :)
Idag var ni lite svårmätta för att ni inte låg still så mycket, men mättes allt rätt så vägde ni nu lite olika. Ettan, du väger ca 2100 g och tvåan hade tjockat på sig till 2300 g. Så ligg kvar en eller två veckor, men sen får ni för fanken se till att komma ut!!!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar