Idag fick vi äntligen se våra små pyren igen! Usch...har varit nervös över att allt inte skulle se bra ut. Moderkakorna (ja, de är två) ligger i framvägg och täcker nästan hela magen, vilket gör att jag inte känner sparkar så mycket som jag gjorde med Vera. Det gör ju att jag kan noja ihjäl mig vissa dagar. Men som tur var kände jag båda göra kullerbytta igår kväll...och det gjorde mig liiite lugnare till idag. Men jag låg på helspänn nästan hela undersökningen och för varje del på deras små kroppar hon kontrollerade, så förberedde jag mig på ett" Hm...ja det här ser ju inte ut riktigt som det borde...". Men istället fick vi "Det ser helt normalt ut" på allt hon såg. Kändes så skönt och när vi såg dom ligga i profil båda två på varandra, så släppte allt och jag började gråta. Tyvärr fick hon inte med detta på kort, så vi kom hem med ett kort på varje. På tvåan vart det ett mindre bra, ganska suddigt.
Tvilling 1
Tvilling 2
Men det dröjer ju inte allt för länge innan vi får titta på dom igen. Då får vi reda på vad det är för kön också! Vi hade aldrig velat veta om det vara var en, men på något sätt känns det lugnare att ha koll på det nu när det är två. :)
Vera och jag firade med fika hos morfar efter dagis. T behövde åka hem och vila i lugn och ro, då han åkt på jordens ryggskott. Så där bra när både mamma och pappa i familjen rör sig som åttio-åringar!
Våra sargade kroppar ska, om inte allt för länge, få vila upp sig på spa. Japp, en Yasuragi-vistelse är nu bokad!
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar